Västerut. Och tillbaka åt norr.

6/10 - Mot Nevada.

Lämnar Bryce via Red canyon. Iväg mot Hgw 50 genom Nevada. Utnämnt till "the loneliest road in America" av Life Magazine 1986. Och nåt sånt kan man ju inte motstå.

Mitt i ingenstans på slätten, fem mil från förra staden, åtta mil till nästa, ligger det en restaurang och
motel. Helt ensamt. Fri sikt till horisonten och bergen. Ett gammalt ponnyexpress kontor. Där inne firar Bob sin födelsedag i baren med två kollegor. Snickarbyxor och rutig skjorta, tvättade på femtiotalet. Medelåldern lämnad för sekler sedan. Bob bjuder på läsk och försöker läsa i tidningen om ett liknande ställe, Middlegate, som ligger två mil längre fram längs vägen, som hade brunnit dagarna innan. Han bor ju åt andra hållet så så långt bort har han inte varit, måste läsa i tidningen om branden. (jag kom från "andra hållet", hade definitivt inte sett nåt hus, men det var väl nåt enkelt skjul) Bob hade ägt Middlegate (på 50-talet?) men då hette det Middlegoat för han hade getter. Det var ingen som hade brandförsäkring, för dyrt, tog för lång tid för brandkåren att komma från nån av städerna.

Ja, och så var det två servitriser där åxå. Inga mer. Undrar hur ett sånt ställe går ihop ekonomiskt. Den yngre servitrisen hade ganska tätt mellan ögonen och stora öron, hmm. Det var långt till granngårn.

Bor i Fallon. Indier driver motellet. Det ingår gratis trådlöst internet, funkar inte, går till receptionen. Jo, det har fungerat i två månader. Men inte just nu. I morron kanske. Då kanske det kan fungera igen, om vi får tag på en servicemänniska, nu pratar jag med min dotter i telefon, i morron kanske det går igen. Och det har jag ju inga rationella argument som biter på.

Kerstin, jag hittade en dealer rakt över gatan från motellet, så nu är det bara transporten kvar!



Norge till salu?!

Bara ett litet fik längs vägen.


En av dom bättre skyltar jag sett.
Man vet precis åt vilket hål man skall svänga.
Och åt vilket håll lastbilen välter.


Firar Bob's födelsedag.
-------------------------------------------------------




7/10 - Hertz. Och ny bil.

Började dagen med att åka till Chamber of commerce för att få en stämpel i min Hgw50 survival guide. Hamnade mitt i nån kyrkofestival med gospelkörer, pastorer, basar och pensionärer i drivor. Kammaren var visst stängd på lördagar, åker vidare mot ett museeum som åxå kan stämpla.

Passar på att åka förbi Hertz-kontoret, bilens "Maintenance required"-lampan tändes igår kväll. Och som tur var så fanns det ett Hertz-kontor i Fallon. (trodde jag, som det kommer att visa sig) Knappar in adressen i GPS'en och ger mej iväg. Hamnar på en US air force base. Konstigt nog blir jag inte insläppt på basen ;) blir istället ivägskickad till ett litet kontor utanför, bland militärernas bostäder och servicehus. Efter noggrann koll av körkort och hyrpapper på bilen förståss. Tur dom inte kollade passet, dom hade nog inte gillat stämplarna där i. Det var nog så att detta kontoret var enbart för bassarna själva.

Åker vidare till Reno, där finns det gott om Hertz-kontor. Dom tar in den för service och jag får en, ja just det, Ford Explorer. Utan GPS. Saknar den oerhört nu när jag vant mej. Så praktiskt att alltid veta hur långt det är kvar, och hur lång tid det tar att köra.

Passar på att ta svängen via Lake Tahoe när jag ändå är i Reno. Chicken fajitas. Och genom Minden, hälsar inte på hos BN. Eftersom det är lördag så är förståss alla rum slut i Lee Vining där jag tänkt bo. Varför kan inte folk hålla sig hemma på helgerna?? Bestämmer mig för att åka vidare, att skippa ett besök i Bodie. Tråkigt men sant. Kliver in hos en cabinuthyrare, som åxå har cafe och liten shop, stannar innanför dörren och försöker lokalisera var man bokar stuga mitt i allt detta. En man i full skogshuggarutstyrsel (rutig vaderad skjorta, jeans, keps och kängor) vänder sig om innan jag hinner säga nåt och frågar "om jag letar efter stranden". På morronen i Fallon var det öken, alltså barfota i seglarskor och t-shirt, nu har det visst blivit strax över nollan här uppe i bergen. Stugorna slut, så oväntat. Det hela slutar med att jag hyr mej ett tält och bor i Yosemity-dalen. Ihop med björnarna. Mat och hygienartiklar i björnsäker box. Utanför tältet.



-------------------------------------------------------




8/10 - Yosemity och genom SF.

Vaknar inte fullt så mjuk i lederna. Packar ihop och går till bilen och slår på full värme. Frukost och iväg, lite fotande i parken sen mot San Fransisco. Blir omkörd på alla sidor av ett mc-gäng i en liten by längs vägen. Smal kurvig och backig genomfartsgata med trottoarer med tak på. En del av dom kör om på insidan, mellan takstolpar och bil. Hetsar varandra och slår volter (om det gått). En mil senare sitter en av dom i en bergvägg. Men han är nog glad för det, på andra sidan vägen går stupet rakt ned en bra bit.

Sitter i ofantlig bilkö (tycker jag då iallafall) för att ta mej över Bay Bridge. Sjutton betalstationer och det står så gott som stilla. Tar nån timme så är jag iland och hittat ett fik. Kafferast. Inser att om jag ska hinna ta mej uppåt kusten, hitta motel och hinna med några fina solnedgångsbilder av Golden Gate, så är det nog dax att åka. Fem timmar senare är jag över bron, solen sedan länge nedgången. Mannen i bilen bredvid skriker rakt ut och slår i ratten, han är ensam i bilen . . och pratar inte i telefon. Åka i Bombay var ju en baggis jämfört med det här.

Tog mej alltså till slut ut ur SF, så här gick det till. Hittar en liten skylt på en husvägg, naturligtvis inte över vägbanan eller mellan filerna på refugen, utan på en husvägg, "101", och det är ju precis den jag ska åka. Tre kvarter senare, ca 15 minuter, så står det "101 South" och en pil rakt fram, "101 North" "Right lane". Lägger mej i höger fil. Ytterligare några kvarter fram sådär en kvart, tjugo minuter senare så står det i vägbanan "right lane must turn", så då gör jag det. Sen inga mer skylter eller text eller nånting som visar vart man är på väg på den dryga timme det tar till jag är framme vid bron. Kan väl ha varit fem kilometer kanske.

Så nu har jag testat SF två gånger med ganska lika resultat. Lärt mej nåt? Eller blir det tredje gången gillt? Den som lever får se.

Efter lite tur, dom stänger tidigt här längst kusten, och telefonkontakter med lokalbefolkningen så blev det bra boende i Valley Ford. Berättar vart jag är påväg, värdinnan blir jätteglad "jag är från Seattle ursprungligen!!". Helt klart lättroad.



-------------------------------------------------------




9/10 - Hgw1 norrut.

Åker Hgw1 norrut. Kalasfint. Tydligen helgdag här så en hel del är stängt, t.ex fyren i Point Arena, hade tänkt klättra upp. Tyvär så är det mesta här privata områden, många gated comunities, man kommer inte fram till stranden knappt nånstans förutom på betalstränder. Och vägen är så smal att det inte finns många ställen att stanna på. Men det är vackert att titta på när man åker förbi.

Lunchar i Arena Cove och pratar med fiskargubbarna på kajen. Dimmigt. En flock pelikaner flyger förbi, det har jag nog inte sett förut.

Traskar runt i Mendocino som är riktigt trevlig liten stad. Verkar vara många hippies här, men det är nog surfare. Och lite blandat löst folk.

Tar in på samma motel som jag firade midsommar på 1999 i Fort Bragg. Besöker inte bryggeriet den här gången, ska bara stanna en natt. Motellet skyltar om gratis trådlöst internet. Det är indier som driver stället, så funkar det . . oh nej. Men dom har CMT som visar "Trick my truck".



-------------------------------------------------------




10/10 - Hgw101 norrut.

Ja 1'an byter alltså namn till 101 här uppåt norra Californien. Så jag är på samma väg fortfarande.

Äter mej igenom min andra clam chowder, både på resan och över huvud taget. Klart bättre här i Trinidad än i Arena Cove. Tänkte jag skulle testa några olika ställen längs kusten, uppe i Oregon ska den vara riktigt bra. Vi får väl se. Passade på att prata svenska med Pia på restaurangen. Funkade inte så bra, hon var från Tyskland. Trodde inte dom hette Pia där. Så vi fick fortsätta på engelska.

Bor i Patricks Point, bodde här även 1999. Men på ett annat pang den gången. Med eget garage. Och kök. Känns riktigt lyxigt. Soligt och fint på dagarna, på kvällarna rullar dimbankarna in från havet. Lite kyligt då. Och det är sjölejon utanför, dom är lite skojiga att kolla på.

Tyckte det var dax att testa ett rejält köpcentrum innan det är hemresa. Hittade ett i Eureka, 96 butiker och restauranger, låg lämpligen utefter vägen. Köpte två CD och en tidning. En upplevelse i sig.